Kan man vara beroende av någon annan, eller är det vanans makt som faller på, när man är ifrån varandra lite grann? Mannen min blev inlagd igår, med inflammerade fickor på tarmarna.. O så går man då hemma o väntar..o väntar...o längtar.. Det är väl konstigt att man ena dagen kan vara så TRÖTT på varann, o tillomed bli osams - när man nästa dag håller på att oroa sig, o längta IHJÄL sig? Visst är det konstigt att man inte är mer rädd om varann , och livet? "Man" skriver jag...men jag antar att fler känner igen sig. Eller hur?! Så nu väntar jag på att läkaren ska ge besked på om han får åka hem, eller om han får stanna... inget roligt faktiskt. Än värre för honom.. Man känner sig så liten o utlämnad när man ligger på sjukhus.
Tanja, sjukhusänka för en natt eller två?
—————
—————
—————
—————
—————
—————
—————
—————
—————
—————
—————
—————
