"Man lär så länge man lever, o man lever så länge man lär.."


Inget är som väntans tider....

03.08.2009 00:00

    .... och med det syftar jag inte till tidigare blogginlägg...utan att just VÄNTA på vänner eller bekanta. Jag har blivit uppfostrad med att alltid vara i tid (nåja ibland något överdrivet tidig...) och tycker därför det är EXTREMT jobbigt att vänta på andra. HUR ska jag hantera detta, då många i min närhet tycks strunta i klockan, och låter folk vänta på dem till höger o vänster? Problemet måste ju ligga hos mig, eftersom jag är den enda som far illa av det. Ska jag vänja mig, eller säga ifrån? Jag känner mig efterhängsen när jag ringer o "jagar" dem, då de inte kommer när de sagt..(nu pratar jag om en timme eller två, så det rör sig inte om en kvarts försening...)

 

Tanja, tidsoptimist..eller inte.

—————

Tillbaka